Vilka områden kan karteras?
Hela Sverige är fotograferat och fotograferas kontinuerligt, så det går att göra kartor över alla områden.

Hur beskriver man ett område man vill ha karta över?
Antingen utgår man från en befintlig karta (en bilkarta, fastighetskarta, topografisk eller ekonomisk karta t.ex.), eller så ger man en muntlig beskrivning och information om vad kartan är tänkt att användas till.

Behövs mätningar på marken vid kartframställningen?
Ibland kan det behövas stödpunkter inmätta i något fast koordinatsystem, men oftast kan befintliga stödvärden hämtas från annat håll.

Vad är en ortofotokarta?
En flygbild över ”normalterräng” är inte i en fast skala över hela bilden, vilket har flera orsaker. De två viktigaste är att 1) kameran inte varit riktad lodrätt mot markytan och att 2) markområdet inte är platt (höjder ligger närmare kameran och dalar längre bort) vilket medför att bildskalan skiftar. Över höjder är bildskalan större än vad den är över dalar.
Vid en ortofoto-kartframställning har man gjort en höjdmodell av området och sedan ”plattat” ut höjderna och ”höjt upp” dalarna så att hela området blivit ”platt”. Utifrån kännedom om vilken kamera som använts så görs en beräkning av bilden som om den fotograferats lodrätt mot ett markområde som är plant, d.v.s. hela bilden kommer att ha en och samma skala.

Vad är en digitalterrängmodell (DTM)?
En "vanlig karta", d.v.s. en tvådimensionell bild på papper med linjer, hus, kurvbild, karttecken och texter har lägen på kartan med värden i två plan benämnda x och y.
Om man lägger till ett värde för höjd, kallat z, så får man information som gör att man kan beskriva ett område tredimensionellt. Man kan göra en modell som utseendemässigt beskriver området (ytföremål såsom byggnader, träd o.d. inkluderas vanligen inte). Man kan också beräkna volymer för området. Denna tredimensionella områdesbild kallas digitalterrängmodell (DTM).
Klicka på bilderna för att förstora dem.